Olyckan kommer sällan ensam... eller vad e det dom säger..?

Var på vårdcentralen igår efter en tuff natt med Grabbens feberdrömmar. Stackarn trodde att han hade hundar som jagade honom i sängen... 40 graders feber. Hur som helst så hittade läkaren öroninflammation på en helt panikslagen unge som inte ville bli undersökt. Han kunde inte göra färdigt undersökningen utan nöjde sej med att ha sett öronen. Han sa att skulle det vara något med luftvägar och lungor som jag var rädd för så var det ändå samma medicin. Något lättad lämnade vi vårdcentralen i hopp om att medicinen skulle få allt att vända. Det blev flytande Kåvepenin 3ggr/dag. Redan första dosen fick ungstackarn att klökas så pass att hälften kom upp igen... 3 gånger bråkar vi oss igenom skiten innan jag ringer vårdcentralen igen och ber dom skriva ett recept på tabletter istället. Mitt hjärta klarar inte av att se ungen lida så. Igår kväll kände jag att jag behövde komma utanför huset själv en liten stund och tog hunden med mej ner till byn för att få lite luft. När vi kommer tillbaka till bilen så startar inte den... TJOHO!!! Blir hembogserad av lilla Pappa.

Idag känns det som om Grabben har blivit sämre, febern vägra gå ner och han är väldigt nersatt. Mamma kom hit efter jobbet för att hjälpa mej med hunden och hade handlat till oss oxå.. Tack än en gång, jag e så tacksam.

När Gubben kommit hem åker vi för att hämta nya medicinen och givetvis så har inte läkaren skickat nått nytt recept... suck. Jag trodde jag skulle börja gråta på plats, men det såg nog tjejstackarn innanför disken för efter min vädjan att hjälpa mej så bytte hon det flytande mot tabletter. Och när vi kom hem igen tog grabben sin medicin helt utan tjabb. Så nu håller jag tummarna för att det ska vända och att vi får sova inatt. Hoppas bara jag kan koppla bort att jag har missat jääääätte mycket i skolan. Svärmor har varit här en stund ikväll och läst med Grabben så jag kunde plugga lite men jag har massor kvar. Ska iaf gå i morgon, Svärmor kunde hjälpa mej med Grabben i morgon oxå.

Usch vad jag känner mej gnällig men dessa dagarna har verkligen tagit all min kraft och energi. Tycker nog lite synd om mej allt =o)



Kommentarer
Linda "Grannen" ;O)

Fy stackars stackars lilla Jonte lider verkligen med honom =O(

Och med er kan verkligen inte vara kul att känna sig så maktlös =O(

Hoppas han känner sig bättre till helgen tänkte bjuda bort er på lite grillad korv,, men vi håller det öppet vi e hemma heela helgen, och snälla säg till om ni behöver hjälp med ngt vad som bara ring!!! =O)



Massor med varma kramar skickar jag till er hoppas det hjälper lite i alla fall,,

2010-03-17 @ 16:37:21
URL: http://null


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

skogsmamma

Dagbok och spridda tankar

RSS 2.0