Jag var så övertygad, när jag var gravid med Jonathan, att ingenting skulle förändras bara för att vi fick barn. Jag tror att den enda rutin som fortfarande är den samma är Stefans arbetstider...
Det blev inte en stor förändring... det blev en GIGANTISK förändring... men inte till det sämre, bara till något annat än vad man var van vid =o)

Som småbarnsfamilj:

äter vi middag kl 17
kan man gå och lägga sig kl 22 en lördagskväll

går vi på Bio kl 15:45

innebär en sovmorgon när man får ligga kvar i sängen till kl 8
storhandlar vi en gång i veckan och skriver veckomatsedel
innerbär Fredagsmys Tacos och tecknad film
är ett dagligt samtalsämne Bajs-mängd och konsistens


Tja... vad säger man... inte riktigt vad jag trodde när vi började planera familj =o) men jag klagar inte... nej nej nej!!

Idag var vi på Bio med Jonathan och vi såg Nalle Puh. Den var faktiskt riktigt rolig. Ior är ju bara helt underbar med sin deppighet och stackars Nasse som är rädd för allt. Och så Nalle Puh, som med ständigt kurrande mage har ett helt underbart tänkande. Stefan fastnade för en replik när han pratar med Uggla som ska förklara något: "Min hjärna är för liten för så långa meningar"!!

Nicolas hade vi lämnat hos Mormor under tiden och det hade gått hur bra som helst (inte för att jag trodde något annat)

Syns att det inte gick någon nöd på honom =o)

Jag tror mig veta varför just jag alltid blir höstdeppig och varför det blir värre för varje år. Det är för att ångersten inför jul börja krypa fram. Missförstå mig inte nu, jag ÄLSKAR Julen. Allt mys, träffa familjen, pynta och klä granen, baka lussekatter och pepparkakor mm mm. MEN!! Pengarna tryter och man kan aldrig köpa de julklappar man vill till sina nära. Det är så trist. Jag har haft samma julpynt i minst 7år och tror varje år att "nästa år ska jag köpa lite nytt". Varför får man för sig att ekonomin ska vara bättre då?? Man går och drömmer om att vinna pengar... men sen kommer man på att för att kunna vinna så måste man oxå spela.. och det har jag inte råd till.. ironiskt!!

Förmodligen blir det ingen resturang för mig och min man på lördag heller... Men det finns väl sätt att fira lite hemma istället. Vi vann ju en flaska fransk Champange på Iris dop som vi kan skåla med. Det blir ju lyxigt värre =o) ha, vem behöver gå ut och äta på resturang för att fira =o)

I tisdags fick vi besök av min goa vän Emily. Jontes älskade gudmor som han så snällt delar med Nico ;o)

....................................................................

VAR ÄR NICO??

TITT UT!!!

Jonte har blivit besiktigad och fick godkänt. Denna gången kollades hörsel, syn och tal utöver längd och vikt. Han är hela 114cm lång (inte konstigt att jag trodde hans kläder hade krymt) och väger 22kg.

Synen var precis godkänd, han kisade en del och gissade på några. Men det kunde lika gärna va att ögonen inte hade kommit längre i utvecklingen än att han hade dålig syn. Det var inget som behövde kollas upp yttligare nu iaf. Den kollas ju igen vid 5års ålder. Hörslen va inga som helst anmärkningar på efter att vi kom på att han inväntade två pip för att få plocka två träpinnar samtidigt. Man kan inte säg annat än att han är effektiv iaf =o) Därimot påpekade hon uttal av bokstaven R i vissa sammanhang. Bla dörren blir gärna döjjen... men hon var inte orolig om inte vi själva var det (hur man nu ska tolka det??) Så jag kunde inte låta bli att fråga fröknarna på dagis om de tyckte att han var efter med sitt tal eller om de ens hade reflekterat över hur han pratade. Men de sa att de tyckte han hade kommit jättelångt med sitt språk och var inte ett dugg oroliga. Så då lyssnar jag på dem som har tjugo ungar runt sig varje dag och som känner och pratar med Jonte flera ggr i veckan...

Men i det stora hela så gick allt som det skulle på BVC. Han ville inte rita en huvudfoting och sa rakt ut att han kunde inte rita gubbar, så han ritade en blomma och skrev sitt namn istället. Och så räknade han alla tio fingrar istället för bara fem och kunde fler färger än vad som behövdes. Det gäller att brilljera!! ;o)