Idag är en sådan dag när man känner att man är slut som människa. Har ingen ork, inget tålamod och floder med tårar.

Man känner sig värdelös som förälder och ännu sämre som fru. Önskar att man hade kunnat få ett par timmars sömn.....

Igår kväll, lagom som vi skulle gå och lägga oss, hör vi hur Jonathan börjar hosta och kippar efter andan. Han blir mer och mer lessen vilket gör andningen bara värre. Han säger att han vill kräkas och har ont i bröstet och i munnen. Stefan ringer 112 och de hör ju Jonathan i bakrunden och skickar en ambulans. Pga vår sönderkörda väg får vi möta upp dem nere i byn. Jag och Jonathan åker med ambulansen och Stefan och Nicolas kommer efter med bilen. Vi fick gå direkt upp till barnkliniken där de tog väl hand om oss. Han har falsk krupp och det orsakades tydligen av ett virus och ska äta kortison i 6 dagar. Han var verkligen jätteduktig och tyckte mycket om sin läkare. Skulle hälsa på henne idag oxå sa han när vi var på apoteket =o) Väl hemma igen så blev det lite nervarvning framför TV:n och strax innan två gick Jonte och la sig och somnade. Då var det Nicos tur. Gaser i magen och snorig näsa gjorde att han inte somnade förrän kvart i fem men vaknade igen vid halv sju och var hungrig. Somnade om kl sju och var då äntligen lugn. Sen vaknade Jonte kl åtta.

JAG E TRÖTT!!!!!!!!! Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det finns inget värre än att se sitt barn må dåligt och oron och paniken man får när man känner att man inte kan hjälpa honom gör att man blir inte mycket värd som förälder. Och så den överdrivna sömnbristen gör ju inte att man tycker mindre synd om sig själv. Jag önskar sååååå mycket att både Nico och Jonte kan sova inatt, iaf bara några timmar så man får ladda om lite.

Ja ja, gnälligt värre...

Visar lite bilder nu annars slutar jag inte beklaga mig.... hoppas på att må bättre i morgon.

Idag har vi haft det mysigt och varit på vift en runda oxå =o) Jonathan har visat upp sin Lillebror på Pappas jobb och sen var vi och handlade.

Det har inte riktigt gått in att vi är en familj på 4 personer. Typiskt Svensk kärnfamilj =o) För 5 år sedan hade jag gapskrattat om någon sa till mig att år 2011 så har du 2 barn, är gift och har en våning till på huset. Och jag som inte tycker att det händer någonting...

Idag är dagen med stort D för våra grannar. De är beräknade att föda idag.... tyvärr så har det inte dragit igång än men Vi håller tummarna för att det gör det SNAART!! Lider värkligen med stackars Linda som är allmänt obekväm nu. Tro mig vännen, jag vet hur du känner dig... jag vet PRECIS hur du känner dig =o) Och nyfiken är jag oxå, blir det en Nils eller en Iris??

Dagsfärska bilder på mina Grabbar =o)

Måste oxå visa en bild på Nicolas som jag tog för att skicka till vår kära granne Linda. Hon hade nämligen sytt en jättefin mössa till honom och jag tänkte att det kunde vara kul att klä på honom mössan och skicka ett kort för att visa vår uppskattning.... o då lyckas jag med denna bilden som fick mig att vrida mig av skratt =o)

Tror han tycker om sin mössa =o)

Nu är det en vecka sen vi kom hem från BB och man känner väl att man börja landa lite. Kollade igenom fotona på mobilen och upptäckte att veckan mest har handlat om att visa upp Nicolas för alla som nyfiket har väntat på att få se honom.

Morbror Tommy


Momomo (min Mormor)

Britt (min Farmor)

Farmor

Moster Linn

Självklart så har vi inte glömt bort Jonathan men det har fallit så att han inte ville va me på kort...

Ett stort tack till er som hjälpte mig att hålla tummarna för att Smulan skulle vilja komma ut. I lördags kväll började det med täta sammandragningar och strax innan midnatt så gick vattnet. Vid 3-tiden åker vi in till förlossningen och kl 8:35, söndagen den 13:e Mars, välkomnar vi

Nicolas Andreas Grothe

54cm

4535g

Dax att åka hem

hemma väntade Helge och Mormor

och sen kom världens bästa storebror hem =o)

På eftermiddagen fick vi även besök av Morfar och Ann som fick kela lite.

Nu sitter man och njuter i soffan av att vara hemma och få ha Jonathan runt sen och Nicolas på utsidan =o)

Smulan skulle varit ute igår.... men icke!! VÄLDIGT frustrerande....

Men med huset går det framår =o) här är veckans jobb:

Detta var en konstig syn att komma hem till

Dag 2... tur med vädret än så länge

Dag 3

Dag 4

Stefan lite lagom frustrerad när han bara får hjälpa till och inte bestämma =o)

Men här är någon som alltid e lika solig!! tja, nästan iaf

Det fortsätts att byggas på Måndag och då ryker bredbandet igen. Men jag hoppas ju på att jag ska ha annat att göra än att sitta vid datorn ändå... hjälp mig nu att hålla tummarna för att Smulan ska vilja komma ut.......

Kolla in vad min Man hittade i rabatten idag.... Nu måste det väl ändå vara vår. O solen sken oxå... hela dagen =o)

Jag e faktiskt less på att ha stor mage nu... Jag tycker att jag har mått ganska kasst längs med vägen och varit helt övertygad om att Smulan skulle komma ut tidigare än planerat. Men nu börjar jag tvivla. Förvärkarna gör sig påminda dygnet runt men det har de ju gjort sen v 25 så nu har man nästan vant sig.... o det händer ju inte mer än så.... Idag har jag dessutom mått riktigt bra. Inte haft ont, kunnat sova på natten, städat utan problem och gått powerwalk med Helge... känns som om jag går baklänges. Ja allt utom vikten då förståss för den bara ökar... i takt med vätskan i händer och fötter... usch, blä,fy... ja, t o m bajs (barnsligt va??)
Var hos barnmorskan igår och hon gissade vikten på Smulan, 3600g. Jag tycker att det är väldigt lagom och föreslår därför att Smulan nu ska presenteras för världen utanför MIN livmoder...
Nej, jag är inte arg eller irriterad på Smulan... Jag vet att den måste stanna där inne tills den e redo... men man får gnälla lite när man känner sig nere.

Jonte hade en fullspäckad dag igår. Han åkte med Stefan till jobbet på morgonen och blev hämtad där av Farmor. Han spenderade förmiddagen med henne och sen mötte jag upp dem när jag var klar på MVC. VÄLDIGT uppskattat att få de timmarna på morgonen för mig själv. Vi åt gemensam lunch på McDonalds, jättetrevligt. Och sen åkte jag och Jonte hem till Helge. Vi pusslade och mös en stund sen körde jag ner honom till Morfar och Ann där han skulle få vara medans Jag och Stefan var på samtal nere på dagis. Väl hemma igen så hade klockan hunnit bli ganska mycket så idag fick jag väcka honom för att hinna till dagis i tid =o)

Han hade haft det jättebra på dagis idag och det var en lite solstråle som jag lämnade och hämtade. Härligt! Humöret blev ju inte sämre när hans älskade Morbror Henric kom på besök. Han har sysselsatt Henke flitigt hela eftermiddagen med allt han kunde komma på så Henke hade tur att han fick äta och dricka kaffe =o)

I morgon är det fredag och Jag och Jonte är lediga. Hoppas verkligen att jag är lika smärtfri och rörlig som idag så vi kan leka... gärna utomhus!!

I går var en sån där dag när man inte riktigt ville vara me. Jonte vaknade med ont i magen men ville ändå ha sin yoggi, 10 min senare fick vi se yoggin en gång till. Stackarn reagerar förmodligen på Lactolosen som han, ironiskt nog, får för sin hårda mage. Han var lite låg en stund men sen piggade han på sig och fick någon konstig överskottsenergi. Inte det lättaste att försöka skura hemmet och få ordning på allt som blev utsatt samtidigt som han följer mig som en liten skugga med 1000 frågor.

För att göra av med lite av energin så tog vi till vara på det underbara väder som det bjöds på igår och åkte ner till Nättraby för att mata ankorna och gå en runda med Helge.

Efter middagen kom Benny hit och mätte hus och takstolar för hör och häpna: NÄSTA VECKA ÄR DET DAX!!!! VÅNING NR 2 SKA PÅ PLATS!!!!

Ska bli så spännande. Jag har så svårt för att föreställa mig hur det kommer att se ut och hur stort det blir. Men snart så behöver jag inte undra längre =o)

Medans Stefan och Benny pratade så lyckades jag övertala Jonte att få klippa honom =o) så idag ser han 2 år äldre ut. Han blev jättefin. Sen blev det lek i form av hinderbana i vardagsrummet och badrummet. En idé jag fick för några dagar sen för att verkligen få honom att röra på sig för att få igång magen... o det funkar =o) Och han har väldigt kul oxå.

Det krävs ju varken dyra eller krångliga medel för att det ska vara kul. Bara att få klättra och stå upp i soffan gjorde det hela jättespännande... det får man ju inte annars =o)