Just nu är jag inne i en period där man är för mycket ensam med ens tankar. Det är lätt hänt att man kliver ur sig själv för att studera sin vardag som åskådare.... och när jag tittar på mig själv så börjar jag fundera på vart jag har tagit vägen....

Jag ser en fru som kämpar med att hålla ett hyfsat rent hem med rena kläder och mat på bordet.

Jag ser en mamma som sliter sitt hår i kampen om att uppfostra sina barn till rättstänkande och artiga människor och samtidigt älska dem villkorslöst.

Men jag hittar inte Zandra....
Hon som älskar att dansa, rida och spela biljard, hon som kan få människor att skratta med kvicka komentarer, hon som möblerar om sitt hem när hon råkar få en stund över för att det e trist att sitta still och hon som tycker om att ta hand om sitt yttre med kläder, smink och hårvård.
Vart tog hon vägen??

Jag inser att man blir äldre och prioriterar annurlunda när man skaffar familj, och den där frun och den där mamman är ju Zandra det oxå, men måste man tappa sig själv fullständigt!? Helt naturligt så hinner man inte med allt man skulle vilja göra.... MEN, någonting som är för bara Zandra hade kanske inte varit så tokigt.... någon gång ibland iaf.
 
Just nu känner jag mig som en skitzofren som skriver om mig själv som 3:e person men ibland behöver man bara få spy ut en massa gojja för att allt ska kännas bättre.

NOG GNÄLLT!! TA TAG I DAGEN!!